tag:blogger.com,1999:blog-368253672024-03-07T11:57:47.910+05:30അനിയന്സ്സന്ദര്ശകരില്ലാത്ത ആശുപത്രിമുറി...രോഗങ്ങളില്ലാത്ത രോഗിയുടെ ഏകാന്തതAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.comBlogger94125tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-67239541169676312302012-07-31T23:05:00.002+05:302012-07-31T23:05:44.200+05:30പേടി<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
നമുക്ക്<br />
എന്തെങ്കിലുമൊക്കെ പറഞ്ഞിങ്ങനെ<br />
വെറുതെയിരിക്കാം<br />വാക്കുകള് നിലച്ചു പോകുന്ന കാലം<br />
വന്നുപോയാലോ എന്ന് പേടിയാവുന്നു...<br />പരസ്പരം<br />
കണ്ണുകളില് ഈ ലോകത്തെയാകെ<br />
കണ്ടുകൊണ്ടേ ഇരിക്കാം,<br />കാഴ്ച<br />
അവനവനിലേക്ക് തന്നെ ഒതുങ്ങുന്ന<br />
ജീവിതം<br />
തൊട്ടുമുന്നില് ഉണ്ടെന്നു തോന്നുന്നു.</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-81732878008508070922012-07-31T22:59:00.002+05:302012-07-31T22:59:39.375+05:30ആപേക്ഷികത<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
അയയില് തൂങ്ങുന്ന<br />തുണികള്ക്ക് മുന്നില്<br />പകച്ചു നില്ക്കേണ്ടാത്ത<br />കുട്ടിക്കാലത്തെ ഓര്ക്കുമ്പോഴാണ്<br />സമ്പന്നത എത്ര ആപേക്ഷികമെന്നു<br />തിരിച്ചറിയുന്നത്.<br />വീട്ടുവാടകക്കും<br />ക്രെഡിറ്റ് കാര്ഡ് ബില്ലിനും<br />ഹോട്ടല് ഭക്ഷണത്തിനും<br />മാറ്റിവച്ചു കഴിഞ്ഞാല്<br />ഷെവാസ് രീഗലിനു പകരം<br />റെഡ് ലേബലിലേക്ക്<br />ഇറങ്ങേണ്ടി വരുമല്ലോ എന്ന്<br />വിഷമിക്കുമ്പോഴാണ്<br />ദാരിദ്ര്യം എന്തൊരു ക്രൂരമാണെന്നു<br />ദുഖിച്ചു പോകുന്നത്.</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-74315440417558953032012-07-31T22:46:00.000+05:302012-07-31T22:46:20.097+05:30അഭിനയം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ഒരു നിലാവ് നിലവിളിക്കുന്നത്,<br />കാറ്റ് പകച്ചു നില്ക്കുന്നത്,<br />സ്വപ്നം ഇടക്ക് ഉണര്ന്നുപോകുന്നത്,<br />ഒക്കെ ഇന്നലെകളിലായിരുന്നു.<br />ഇന്ന്,<br />ഞാന് ഒരു മികച്ച നടനാണ്.<br />ഒരേ ഫ്രെയിമില് കരഞ്ഞും ചിരിച്ചും<br />നിനക്ക് വേണ്ടും പോലെ<br />നിലാവിനോടും കാറ്റിനോടും സ്വപ്നത്തോടും ഒക്കെ<br />ഒത്തു തീര്പ്പുകള് പറഞ്ഞും<br />പരസ്പരം സ്നേഹിച്ചും<br />നിറഞ്ഞു നില്ക്കും ഞാന്...<br />ഇപ്പോള് മനസ്സില് ഒഴികെ എവിടെയും<br />നിലവിളികളില്ല...<br />അല്ലെങ്കിലും ജീവിതം ചില<br />ഇടവഴികള് പിന്നിട്ടാല്<br />സഞ്ചരിക്കുന്ന പാതകള് എല്ലാം<br />ഋജുരേഖകളില് ആയിരിക്കും</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-92024075517988854002012-07-31T22:44:00.001+05:302012-07-31T22:44:13.971+05:30വായനത്തെറ്റ്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
മരമെന്ന് എഴുതിയിടത്തെല്ലാം<br />മരണമെന്ന്,<br />പ്രണയം എന്ന് എഴുതിയിടത്തെല്ലാം<br />പണയമെന്നു,<br />ഇങ്ങനെ ചില വായനതെറ്റുകള്<br />വല്ലാതെ പിടികൂടുന്നു..<br />കണ്ണട മാറ്റി നോക്കിയിട്ടും<br />മുറിയിലെ വെളിച്ചങ്ങള്<br />മാറ്റിയിട്ടും<br />ഇവ കൂടുന്നല്ലാതെ കുറയുന്നില്ല.<br />ഭരണത്തെ ഭാരമെന്നു<br />വായിക്കുമ്പോള് വെറുതെ ചിരി വന്നു.<br />കിനാവ് എന്നെഴുതിയിടത്ത്<br />കണ്ണീരെന്നു കാണുമ്പോള്,<br />നിലാവ് എന്നത് നിലവിളിയെന്നും<br />കാട് എന്നത് കടമെന്നും<br />ഒക്കെയായപ്പോഴാണ്<br />ഞാന് നിന്റെ പേരെഴുതാതെയയത്...<br />വായിക്കാതെയായത്...</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-21394088673439174352012-06-18T15:34:00.000+05:302012-06-18T15:36:24.623+05:30ജീവിതഗന്ധം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ഒറ്റക്കാണ് കിടക്കയിൽ എന്ന് <br />
മനസ്സ് കരയുമ്പോൾ<br />
ഓടിയെത്തും അരികിലേക്ക്<br />
ചില ഓർമ്മ മണങ്ങൾ,<br />
തലോടലുകൾ,<br />
ഇറുകിപ്പുണരലുകൾ...<br />
അമ്മയുടെ മുക്കൂട്ടുമണം<br />
നടന്നുതീരാത്ത ദൂരങ്ങളുടെ<br />
വിയർപ്പുമണമായി അച്ഛൻ<br />
കൊച്ചേച്ചിയുടെ ചുമമണം<br />
ഗൗരവത്തിന്റെ തലോടലുകളുമായി<br />
വല്ല്യേച്ചിയോർമ്മകൾ<br />
കടുത്ത ചാർമ്മിനാർ മണമായി<br />
സ്വാതന്ത്ര്യങ്ങളുടെ അമ്മാവൻ പുണരൽ....<br />
കൂട്ടുകാരന്റെ ഓൾഡ് സ്പൈസ് ചിരിയെ<br />
മറയ്ക്കുന്ന വൈറ്റ് മിസ്ചീഫ് മണം<br />
കൂട്ടുകാരിയുടെ കമ്പിളിപ്പുതപ്പിലെ<br />
ബജാജ് അൽമണ്ട് ഹെയറോയിലും<br />
ക്രിസ്റ്റ്യൻ ഡൊയറും കലര്ന്ന രൂക്ഷതയുടെ <br />
<br />
ആശ്വസിപ്പിക്കലുകൾ<br />
സിഗററ്റ് പുകയെ ഒളിച്ചുവയ്ക്കുന്ന <br />
ടൂത്ത് പേസ്റ്റ് ചുംബനത്തിന്റെ<br />
പ്രണയിനിയോർമ്മകള്<br />
ബോഡി ലോഷനും യാര്ഡ്ലി ഡിയോയും<br />
അടുക്കള ചൂടും ഇടകലര്ന്നു മോഹിപ്പിക്കുന്ന<br />
കിടക്കയിലെ സദാ സാന്നിധ്യം...<br />
<br />
മോന്റെ മുലപ്പാല് മണം,<br />
മോളുടെ ഈളുവാ മണം...<br />
എല്ലാത്തിനും അപ്പുറം സ്വപ്നങ്ങളിലെപ്പോഴുമുള്ള <br />
<br />
ചെമ്പകപ്പൂവിന്റെ മണം...<br />
ഒറ്റക്കാവുന്നേയില്ല കിടക്കയില് എന്ന്<br />
താരാട്ടിയുറക്കുന്ന ഇവക്കെല്ലാം <br />
<br />
ഇടയില് എന്താണ് ശരിക്കും ജീവിതഗന്ധം?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-89902420569019840482012-06-05T02:12:00.001+05:302012-06-05T02:12:07.773+05:30അപൂര്ണതകളുടെ ആവലാതികള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
മുഴുമിക്കാതെ ചിതറിപ്പോയ എഴുത്തുകള്<br />
അക്ഷമയിലും ആര്ത്തിയിലും<br />
വിറയ്ക്കുന്ന വിരലുകളോട് നിലവിളിക്കുന്നു.<br />
ഞങ്ങള് ചെയ്ത തെറ്റെന്താണ്?<br />
ജനിച്ചതേ ഒടുങ്ങാനെന്നു നിയതിയുടെ<br />
വെളിപാടുണ്ടായിട്ടും<br />
എന്തിനാണ് അനാഥരായി<br />
അലയാന് മാത്രം ഞങ്ങള് വിധിക്കപ്പെട്ടത്?<br />
നിങ്ങള്ക്കായി<br />
പ്രണയത്തിന്റെ, <br />
ദേഷ്യത്തിന്റെ,<br />
സഹതാപത്തിന്റെ,<br />
സൌഹൃദങ്ങളുടെ,<br />
ജീവിതത്തിന്റെ,<br />
പകയുടെ, <br />
വരമ്പുകളിലെല്ലാം കയറിയിറങ്ങിയിട്ടും<br />
സ്വപ്നങ്ങളുടെ ചില്ലുകൂടുകള്<br />
ഒരുക്കിയിട്ടും<br />
എന്തുകൊണ്ടാണ് ഞങ്ങള് മരണത്തിനോ<br />
ലക്ഷ്യങ്ങള്ക്കോ<br />
അന്യരായിപ്പോയത്?<br />
വഴി മുടക്കികളുടെ ഇതിഹാസകാരായി മാത്രം<br />
കൊല്ലാതെയും തിന്നാതെയും ഞങ്ങളെ<br />
ഇങ്ങനെ ബാക്കിയക്കുന്നതെന്തിനാണ്?<br />
കഥകളില് നിന്നും<br />
കവലകളില് എങ്ങോട്ട് പോകുമെന്നറിയാതെ<br />
ഒരിക്കലും തെളിയാത്ത സിഗ്നല് വെളിച്ചങ്ങള്ക്കായി<br />
പകച്ചുനില്ക്കുന്നവരെപ്പോലെ കഥാപാത്രങ്ങള്,<br />
കവിതകളില് നിന്നും ഇടക്ക് നിലച്ചുപോയ<br />
അര്ത്ഥങ്ങളും വരികളും,<br />
ലേഖനങ്ങളില് നിന്നും ആരിലേക്കും<br />
പകരാതെ വായുവില് അലിഞ്ഞില്ലാതെയാകുന്ന<br />
ലഹരി പോലെ കുറെ ആശയങ്ങള്...<br />
ചോദിച്ചുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നു.<br />
അപൂര്ണതകളുടെ തിളയ്ക്കുന്ന കടലില്<br />
കര കാണാതെ തുഴഞ്ഞു നടക്കുന്നവരായി<br />
എന്തിനാണ് ഞങ്ങളെയിങ്ങനെ<br />
എറിഞ്ഞു പോയത്?<br />
ആര്ത്തിയുടെ വിറ മാത്രം തുടിക്കുന്ന<br />
പ്രിയപ്പെട്ട വിരലുകളെ,<br />
എന്ത് തെറ്റിനാണ് ഞങ്ങളെ<br />
ഈ ലോകത്ത് ജനിച്ചിട്ടും ജനിക്കാത്തവരായി<br />
ബാക്കി നിര്ത്തിയിരിക്കുന്നത്?<br />
<br />
<br />
<br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-60870154704908434842012-02-27T03:37:00.000+05:302012-02-27T03:37:42.983+05:30നിശബ്ദതയില് ഉണങ്ങാത്ത മുറിവുകള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><br />
<h6 class="uiStreamMessage" data-ft="{"type":1}" style="font-weight: normal;"><span style="font-size: large;"><span class="messageBody" data-ft="{"type":3}">വാക്കുകള് എപ്പോഴും<br />
കാതിലെത്തി അവസാനിക്കുന്നില്ല,<br />
ചിലപ്പോഴൊക്കെ അവ <br />
മനസ്സിലേക്ക് കടന്നു കയറും..<br />
ചോര പൊടിയാത്ത ചില <br />
<span class="text_exposed_show"> മുറിവുകളെ ഉണക്കാതെ വിട്ട്<br />
പുറത്തിറങ്ങി അപ്രത്യക്ഷരാകും..<br />
നിശബ്ദത എല്ലായ്പ്പോഴും <br />
ഇവിടൊക്കെ കറങ്ങി നില്ക്കുന്നുണ്ട്..<br />
ഒരു കൊളുത്തില് <br />
ജീവിതത്തിലെ ചിരികളെയെല്ലാം കൊരുത്തിട്ട്,<br />
അപ്പുറത്തോ ഇപ്പുറത്തോ <br />
എന്ന് ഉറപ്പിക്കാതെ,<br />
വാക്കുകള് പോയ വഴികളെയെല്ലാം <br />
തുടച്ചു മായ്ച്ചു വൃത്തിയാക്കിക്കൊണ്ട്...<br />
എന്നിട്ടും ആ മുറിവുകള് <br />
ബാക്കിയാവുന്നതെന്തിനാണ്?</span></span></span></h6></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-65798527824762970972012-02-25T03:25:00.000+05:302012-02-25T03:25:36.743+05:30തൊലിവെളുത്ത ഒരു കെട്ടുകഥ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">രാത്രി,<br />
മച്ചിലേക്ക് കണ്ണുതുറന്ന്<br />
ഉറങ്ങാതെ കിടക്കുമ്പോഴാണ്...<br />
ദാ വരുന്നു,<br />
തൊലി വെളുത്ത് <br />
സില്ക്ക് സ്മിതയെപ്പോലെ<br />
ഒരു കെട്ടുകഥ ...<br />
ഒരിക്കല് കൂടി<br />
കണ്ണ് തുറന്നു നോക്കിയില്ല..<br />
ഇനി, ചിരിച്ചുകൊണ്ട്<br />
ചുണ്ണാമ്പു ചോദിച്ചാലോ?<br />
രാവിലെ, <br />
കട്ടില്പ്പുറത്ത് <br />
കരിമ്പനയില്<br />
മുടിയും നഖവും മാത്രമായി<br />
ഉറക്കമെഴുന്നെല്ക്കാന് വയ്യ.<br />
കെട്ടുകഥയാണെങ്കിലും,<br />
തൊലി വെളുത്തതെങ്കിലും<br />
വെറുതെ കേട്ടിരിക്കണ്ടേ? </div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-11529145181862421362012-02-23T04:53:00.002+05:302012-02-23T04:53:33.852+05:30വെറും സംശയങ്ങളാവില്ലേ ഇതൊക്കെ?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">ഇരുട്ട്<br />
ഓരോരുത്തരുടെയും<br />
ജീവിതത്തിലേക്ക് <br />
തുഴഞ്ഞുപോകുന്ന <br />
ഒരു ജലപാതയുണ്ടാകണം<br />
അവിടെ നിന്നും പുറത്തെ <br />
വെളിച്ചത്തിന്റെ<br />
മഴത്തിളക്കങ്ങളിലേക്ക്<br />
നോക്കി<br />
ഒരു രക്ഷപ്പെടലിന്റെ ആശ്വാസത്തോടെ<br />
മേഘങ്ങളെ ശപിക്കുന്നുണ്ടാവും.<br />
വെളിച്ചത്തിന്റെ മനസ്സിലിരുപ്പ<br />
ഇങ്ങനെയാവില്ലേ?<br />
പാവം,<br />
ഒരു ജീവിതം കൂടി<br />
മുക്കിക്കളയാനായിട്ട്...<br />
<br />
നിഴലുകള് രൂപങ്ങളെ വിട്ട്<br />
പുറത്തേക്ക്് തേടന്ന<br />
ചില വഴികളുണ്ടായിരിക്കാം.<br />
ഇറങ്ങിപ്പോക്കിനുശേഷം<br />
തിരിച്ചുകയറാന് കഴിയാതെ<br />
ഇരുട്ടില് പതുങ്ങി നില്ക്കുന്ന<br />
നിഴലുകളാവില്ലേ<br />
രൂപങ്ങളെ <br />
അപൂര്ണതയില് ഉപേക്ഷിക്കുന്നത്?<br />
<br />
ഹൃദയത്തിലേക്ക് <br />
ചില ഇടവേളകളില്<br />
ചിന്തകളുടെ ഭാരമില്ലാതെ<br />
കയറിക്കൂടുന്ന<br />
സ്നേഹത്തിന്റെ <br />
ചെറിയ കണങ്ങളുണ്ടാവാം.<br />
ഇറങ്ങിപ്പോകാന് കൂട്ടാക്കാത്ത<br />
ആ കണങ്ങളാവില്ലേ<br />
സ്വപ്നങ്ങളെക്കുറിച്ച്<br />
എഴുതപ്പെടാത്ത ഉപന്യാസങ്ങളായി<br />
ബാക്കിയാവുന്നത്? <br />
</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-91078450624708490862012-02-20T12:52:00.002+05:302012-02-20T12:52:57.285+05:30കരുതിവയ്പ്പ്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">ഇരുണ്ട ഇടനാഴിക്കുമപ്പുറത്തെ<br />
ഒരിറ്റു വെളിച്ചത്തെ കിനാവുകണ്ട്<br />
എത്ര പകലുകളെയാണ്<br />
നാം കാണാതെപോയത്<br />
കണ്ണടച്ചാലും ഇല്ലെങ്കിലും<br />
മുന്നിലെത്തുന്ന,<br />
കൈയെത്തുന്ന ദൂരത്ത്<br />
എപ്പോഴും പ്രത്യക്ഷമായേക്കുന്ന,<br />
ജീവിതത്തിന്റെ<br />
ചെറുപുഞ്ചിരികള്ക്കുമപ്പുറത്തെ<br />
സന്തോഷങ്ങളുടെ<br />
മഹാഭാഗ്യക്കുറികളാണ്<br />
മുന്നോട്ടുള്ള വഴികാട്ടികളാകുന്നതെങ്കില്<br />
ക്ഷമിക്കുക,<br />
ഇന്നത്തെ ജീവിതത്തിലാണ്,<br />
മരണം കഴിഞ്ഞുവരുന്ന<br />
ഏതെങ്കിലുമൊരു സ്വര്ഗത്തിലോ<br />
നരകത്തിലോ അല്ല,<br />
ശംഖിന്റെ ഉള്ളിലൊളിച്ച<br />
കടലിരമ്പത്തിലല്ല,<br />
കണ്മുന്നില് തുള്ളിവരുന്ന<br />
തിരകളിലാണ്<br />
ഞാന് വിശ്വസിച്ചുപോകുന്നത്.</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-83541889991253102002012-02-16T03:53:00.000+05:302012-02-16T03:53:01.799+05:30ആദ്യവായന<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">കാത്തിരിപ്പിന്റെ ആദ്യത്തെ വായന <br />
കണ്ണുകളിലാണ്.<br />
എവിടെയോ ഉടക്കി നില്ക്കും.<br />
ഒരൊറ്റ ബിന്ദുവില് നിന്ന് ഏതൊരു നിമിഷവും<br />
ഉടലാര്ന്ന് പുറത്തുചാടുന്ന<br />
എന്തിനെയോ ആദ്യം കാണാനെന്നവണ്ണം,<br />
പ്രസവമുറിക്കുമുന്നില് ക്ഷമകെടുന്ന<br />
ഭര്ത്താവിനെപ്പോലെ<br />
സമയം പോകുന്നില്ലല്ലോ <br />
പോകുന്നില്ലല്ലോ എന്ന്<br />
മനസ്സ് കണ്ണുകള് കൊണ്ട് വിറളിപിടിച്ചുകൊണ്ടേയിരിക്കും..<br />
വാക്കുകളുടെ ആദ്യവായന മൗനത്തിലാണ്.<br />
ഒരുപാട് സംസാരിച്ചുതീര്ക്കും,<br />
നിശബ്ദമായി.<br />
പറഞ്ഞുതീരാത്തവയും കേട്ടുതീരാത്തവയും<br />
ഒറ്റ മൂളലില് കടലുകള് കടക്കും,<br />
ആരുമറിയാതെ ലോകസഞ്ചാരിയാവുന്ന<br />
കാറ്റിനെപ്പോലെ.<br />
സന്ദര്ഭവും സമയവും നോക്കാതെ<br />
ഇടിച്ചുകയറുന്ന പ്രിയസുഹൃത്തിനെപ്പോലെ<br />
എപ്പോഴും പുഞ്ചിരിയോടെ സ്വീകരിക്കപ്പെടും.<br />
ജീവിതത്തിന്റെ ആദ്യവായന...<br />
അല്ല, അത് മരണത്തിലാണെന്ന്<br />
പറഞ്ഞു നിര്ത്തുന്നില്ല,<br />
എന്നെങ്കിലും നമ്മള് ജീവിതം കൊണ്ട്<br />
ജീവിതത്തെ വായിച്ചുതുടങ്ങുന്ന കാലം വരും...<br />
</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-56816373538053466772012-01-31T02:28:00.002+05:302012-01-31T02:28:38.249+05:30കവിതയില് എന്തുമാവാമല്ലോ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">പ്രണയത്തിന്റെ നിലവിളികള് എന്നോ <br />
ഒറ്റപ്പെട്ടവന്റെ സുവിശേഷങ്ങള് എന്നോ <br />
തലക്കെട്ടുള്ള <br />
ഒരു ചെറുകവിത എഴുതണം.<br />
ചോര പൊടിയുന്ന സൂര്യകാന്തികളും<br />
ഉണങ്ങിവരണ്ട മനസ്സുകളുടെ മഞ്ഞയും <br />
നല്ല ഞെരിപ്പന് ബിംബങ്ങളാണ്.<br />
<span id="7_TRN_x">അവിടന്നിങ്ങോട്ടും,</span> <br />
<span id="7_TRN_t">ഇവിടുന്നങ്ങോട്ടും</span><br />
അങ്ങനെ മാറിമാറി <br />
സഞ്ചരിക്കുന്ന കൃഷ്ണമണികളോട് <br />
ചലനമറ്റു നില്ക്കാന് കല്പ്പിക്കുന്ന,<br />
അനുസരിക്കാത്തപ്പോള്<br />
കണ്ണ് ചുഴന്നെടുത്തും<br />
അനുസരണം പഠിപ്പിക്കുന്ന<br />
ഒരു റിംഗ് മാസ്റ്റര് കവിതക്ക് <br />
പറ്റിയ ആളാണ്.<br />
പ്രണയത്തിനു വേണ്ടി ചെവി <br />
അറുത്ത വിഡ്ഢി <br />
ജീവിതത്തിന്റെ <span id="7_TRN_2t">ബിംബമാകുംപോള്</span> <br />
പ്രത്യേകിച്ചും...<br />
അല്ലെങ്കിലും കവിതയില് എന്തുമാവാമല്ലോ...</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-90694259569690095332011-07-24T03:02:00.001+05:302011-07-24T03:04:15.111+05:30ചരിത്രത്തില് എഴുതപ്പെടുന്നത്<p>ചരിത്രം നമ്മെക്കുറിച്ച്</p><p>സംസാരിക്കുന്നത്</p><p>എതുതരത്തിലാവുമെന്നോരാശങ്ക.</p><p>പുതുക്കിയെഴുതിയവരെന്നോ </p><p>മായ്ച്ചു കളഞ്ഞവരെന്നോ ആയാല്</p><p>സമാധാനമുണ്ടായിരുന്നു.</p><p>ഒന്നും എഴുതപ്പെടാതെ പോയാല്?</p><p>ചരിത്രത്തിനു രേഖപ്പെടുത്താന് </p><p>എന്തെങ്കിലും ബാക്കിവയ്ക്കണമെന്നു</p><p>പറയുമ്പോള്,</p><p>അത് മരണത്തിന്റെ തണുപ്പ്</p><p>മാത്രമാക്കരുത്.</p><p>പഴക്കത്തിന്റെ ചൂടേറ്റ് </p><p>അസ്തമിച്ചുപോകുന്ന</p><p>തണുപ്പിനെയാണല്ലോ</p><p>അവശേഷിപ്പിച്ചതെന്ന്</p><p>മരണാനന്തരം സങ്കടപ്പെടെണ്ടി വരരുത്.</p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-56716779052844431202011-07-22T04:13:00.000+05:302011-07-22T04:14:11.370+05:30വഴികാട്ടികള്<p>ഒന്നു നിര്ത്തണേയെന്ന്</p><p>കൈകാണിച്ച്</p><p>അടിവാരത്തുണ്ടായിരുന്നു രണ്ടുപേര്.</p><p>ഒരാള്</p><p>വെളുത്തുതുടുത്ത്,</p><p>എന്നിട്ടും കീറിപ്പറിഞ്ഞ കുപ്പായത്തിനുള്ളില്</p><p>ചകിരിനാരില് കൊരുത്ത തൊപ്പിയും വച്ച്...</p><p>ഹൃദയത്തിലേക്കുള്ളവഴി മാത്രമേ</p><p>ഇനി കണ്ടെത്താനുള്ളൂവെന്നും</p><p>മറ്റേതുവഴിയും കാട്ടിത്തരാമെന്നും</p><p>നിലക്കാറായ ശ്വാസത്തിന്റെ ശബ്ദത്തില്...</p><p>മറ്റെയാള്</p><p>കുപ്പായത്തിന്റെ കലര്പ്പില്ലാത്ത,</p><p>കറുത്തുമെലിഞ്ഞ ശരീരത്ത്ിനുടമ.</p><p>അന്യന്റെ മനസ്സിലേക്കുള്ള പാതകളെല്ലാം</p><p>കൈവെള്ള പോലെ ഹൃദിസ്ഥമെന്ന്</p><p>രേഖകള് തേഞ്ഞുപോയ കൈയുയര്ത്തി</p><p>രാവിലത്തെ ചായയുടെ കടുപ്പം ഓര്മ്മിപ്പിക്കുന്ന സ്വരത്തില്...</p><p>എങ്ങോട്ടുപോകാനാണിറങ്ങിയതെന്ന്</p><p>ഓര്ത്തെടുക്കാതെ</p><p>എങ്ങിനെയാണിവരോട് വഴിചോദിക്കുക?</p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-56369857620199704012011-07-16T23:17:00.002+05:302011-07-16T23:24:58.760+05:30താരതമ്യംഅയയില് തൂങ്ങുന്ന<br />തുണികള്ക്ക് മുന്നില്<br />പകച്ചു നില്ക്കേണ്ടാത്ത<br />കുട്ടിക്കാലത്തെ ഓര്ക്കുമ്പോഴാണ്<br />സമ്പന്നത എത്ര ആപേക്ഷികമെന്നു<br />തിരിച്ചറിയുന്നത്.<br />വീട്ടുവാടകക്കും<br />ക്രെഡിറ്റ് കാര്ഡ് ബില്ലിനും<br />ഹോട്ടല് ഭക്ഷണത്തിനും<br />മാറ്റിവച്ചു കഴിഞ്ഞാല്<br />ഷെവാസ് രീഗലിനു പകരം <br />റെഡ് ലേബലിലേക്ക്<br />ഇറങ്ങേണ്ടി വരുമല്ലോ എന്ന്<br />വിഷമിക്കുമ്പോഴാണ്<br />ദാരിദ്ര്യം എന്തൊരു ക്രൂരമാണെന്നു<br />ദുഖിച്ചു പോകുന്നത്.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-34988007247790857352011-07-10T13:26:00.001+05:302011-07-10T13:26:43.800+05:30വയസ്സാകാതിരിക്കാന്<h6 class="uiStreamMessage" ft="{"type":1}"><span class="messageBody" ft="{"type":3}">മങ്ങിയ വെളിച്ചമുള്ള<br />ഒരു ലിഫ്റ്റിന്റെ കണ്ണാടിയിലാണ്<br />അത് ആദ്യം കണ്ടത്...<br /><span class="text_exposed_hide">...</span><span class="text_exposed_show">തലയുടെ വലതുവശത്തായി<br />ഒരു പറ്റം വെളുത്ത മുടികള്.<br />ലിഫ്റ്റിലെ പാതിയിരുട്ടിനെ വിശ്വസിക്കണോ<br />പാതി വെളിച്ചത്തെ വിശ്വസിക്കണോ എന്ന് ആകുലപ്പെട്ട്,<br />ഉടന് അങ്ങ് കൊട്ടിയടച്ചിട്ടു,<br />മനസ്സിലേക്കുള്ള പ്രവേശനം..</span></span></h6>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-73821989479506654532011-07-10T02:54:00.002+05:302011-07-10T03:18:20.149+05:30നിനക്കല്ലാതെ അയക്കുന്ന സന്ദേശങ്ങള്..ഇരുട്ടി വെളുക്കുമ്പോഴേക്കും<br />കഴിഞ്ഞിരുന്നു<br />എല്ലാം.<br />വീണ്ടും തുടങ്ങിയെടത്ത് തന്നെ.<br />ചെമ്പകത്തിന്റെ സുഗന്ധമല്ല<br />കാറ്റിലാടുന്ന ശബ്ദമാണ്<br />ആകര്ഷിച്ചതെന്ന് പൊങ്ങച്ചം പറയുന്ന<br />ഒരു കിളിക്കൂട്ടുണ്ടായിരുന്നു<br />ഇന്നലെ രാത്രിയിലും.<br />നിന്റെ പേര് കേള്ക്കുമ്പോള്<br />മറവിയെ ഓര്മിക്കുന്നുവെന്നു<br />നടിച്ച്,<br />ഓര്ത്തെടുക്കാന് ഒരു ചിരി പൊലുമില്ലെന്ന<br />വിഷമ കവചം അണിഞ്ഞ്,<br />ഒടുക്കം ഒരു പശ്ചാത്താപ ശിരസ്സിന്റെ<br />കുനിഞ്ഞ നോട്ടത്തില്<br />ഒരു കിളിയൊച്ച പോലും<br />ബാക്കിവക്കാതെ,<br />അടച്ചിട്ട ജനാലയിലൂടെ<br />അതങ്ങ് പറന്നുപോയി...<br />നിന്നെക്കുറിച്ചു പറയുന്നതൊക്കെ<br />ഒരുതലക്കല് മാത്രം ശബ്ദം പകര്ത്തുന്ന<br />ടെലിഫോണ് പോലെ കേട്ടിരിക്കുന്ന<br />ഒരു കിളിക്കൊഞ്ചലാണ്<br />ഞാന് ഇപ്പോഴും കാത്തിരിക്കുന്നത്.<br />രാത്രിശ്വാസത്തിന്റെ ദൂരം മാത്രമേയുള്ളൂ<br />നമുക്കിടയിലെന്നു<br />സന്ദേശ വാഹകരാവുന്ന<br />കിളികളൊന്നും തിരിച്ചരിയത്തതാവും<br />മരച്ചില്ലകളില് നിന്നുള്ള അകലം വച്ച്<br />മനസിനെ അളക്കുന്ന,<br />വാക്കുകളുടെ ഇടവേളകള് വച്ച്<br />കടന്നുകയറുന്ന ചിറകു കുടചിലുകളുടെ<br />പരാജയം.<br />ഒരിക്കലും നിന്നിലെക്കെത്തെണ്ടവയല്ല<br />ആ സന്ദേശങ്ങള് എന്ന് അറിഞ്ഞു കൊണ്ടാവില്ല<br />ഇവര് അതും ചുമന്നു പറന്നുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നത്.<br />വഴിതെറ്റിപ്പോകുന്ന സന്ദേശങ്ങള്<br />അതിനായിത്തന്നെയുള്ളവയാനെന്നു<br />നാമല്ലാതെ ആര് തിരിച്ചറിയാന്?Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-81177152244839122952011-01-25T22:30:00.000+05:302011-01-25T22:31:31.089+05:30എന്റെ സ്വപ്നമേഒരു സ്വപ്നം കാണുന്നതുപോലെയാണ്<br />ഞാന് നിന്നെക്കുറിച്ച്<br />ചിന്തിക്കുന്നത്.<br />ഇടക്ക് മുറിഞ്ഞും<br />തുടര്ച്ചകളറ്റും<br />ഉണരുമ്പോള് എല്ലാം മറന്നുമൊക്കെ...<br />ഇടവേളകളില്ലാത്ത<br />ജീവിതത്തിന്റെ നൈരന്തര്യത്തെ<br />വല്ലപ്പോഴുമെങ്കിലും<br />കീറിമുറിക്കുന്ന എന്റെ സ്വപ്നമേ<br />എന്റെ സ്വപ്നമേയെന്ന്<br />നിന്നെ വിളിച്ചുപോകാറുണ്ട്<br />ഓര്ക്കുമ്പോഴൊക്കെയും ...<br /> നിന്റെ നിഴലു തൊട്ടാല്<br />നിലച്ചു പോകുന്നതേയുള്ളൂ<br />മനസ്സിലെ നിലവിളികളുടെ<br />കുത്തൊഴുക്കെന്ന് വെറുതേ<br />ആശ്വസിപ്പിച്ചുകൊണ്ടാണ്<br />കണ്ണടക്കുന്നത്.<br />സ്വപ്നത്തിലെങ്കിലും നീ ചിരിച്ചു<br />കാണണേയെന്ന്<br />കൊതിച്ചുകിടക്കുമ്പോഴാണ്<br />ഉറക്കമേയില്ലാത്ത രാത്രി<br />കിടക്കയെക്കുറിച്ച് പരാതി പറയുന്നത്.<br />കുട്ടികള് ഉറങ്ങിയിട്ടില്ലെന്നും<br />ചുമയൊടുങ്ങുന്നേയില്ലെന്നും<br />സ്വപ്നത്തിലേക്ക് കടക്കാന് പോലും നേരമില്ലെന്നുമൊക്കെ<br />എത്രവേഗമാണ്<br />ഏതൊരൊഴുക്കിനെയും നീ തകര്ത്തു കളയുന്നത്?Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-6128492043803615392010-12-12T02:36:00.000+05:302010-12-12T02:41:00.521+05:30വാക്കുകള്ക്ക് പറയാനാകാത്തത്<p>മുറിവേല്ക്കാത്ത ഹൃദയത്തിന്</p><p>എന്റെ കൈകളുടെ തണുപ്പാണ്,</p><p>മരണത്തിനും.</p><p>ദൂരെ നിന്നെ കാണുമ്പോഴത്തെ മനസ്സിന്</p><p>നിശബ്ദതയുടെ ചൂടാണ്,</p><p>ചോരയ്ക്കും.</p><p>വാക്കുകള്ക്ക്</p><p>ഒന്നും പറഞ്ഞുതീര്ക്കാനാകാത്തവീര്പ്പുമുട്ടലാണ്,</p><p>സിഗററ്റുപുകയ്ക്കും.</p><p>ഒറ്റച്ചിലമ്പിന്റെ കിലുക്കമോ</p><p>നരച്ച കാഴ്ചകളുടെ കണ്ണീരോ</p><p>മതിയാവില്ല,</p><p>നടന്നുതീര്ത്ത വഴികളിലൂടെ</p><p>തിരിച്ചുനടക്കുന്നവന്</p><p>വഴികാട്ടിയാകാന്.</p><p>എല്ലാം മറന്നുപോയവന്</p><p>ഓര്മ്മക്കുറിപ്പെഴുതിത്തീര്ക്കാന് തികയില്ല,</p><p>ഈ ഭൂമിയിലെ മരങ്ങളെയെല്ലാം കടലാസ്സാക്കിയാലും.</p><p>തിരിച്ചുനടക്കേണ്ടതും എഴുതിത്തീര്ക്കേണ്ടതും</p><p>നിന്നിലേക്കാണ്,നിന്നെക്കുറിച്ചുമാണ്.</p><p>ജീവിതത്തിന്റെ മുള്ളുകൊണ്ട്</p><p>ഹൃദയത്തിലേല്ക്കുന്ന മുറിവിനെ</p><p>ഒരു മഞ്ഞുകട്ടയുടെ തണുപ്പ് നീറ്റി നീറ്റിയിരിക്കുമ്പോള്</p><p>സ്വയം ചോദിക്കുന്നത്</p><p>ഏത് വാക്കിലാണ് ഞാന് നിന്നോട്</p><p>മറന്നുവച്ചതൊക്കെയും പറഞ്ഞുതീര്ക്കുക എന്നുതന്നെയാണ്.</p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-43907469004554274382010-10-26T02:44:00.000+05:302010-10-26T02:46:05.294+05:30വിരഹദംശനാനന്തരം<p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><b><br /></b></p><div><strong><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">വിരഹദംശനാനന്തരം</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"><br /></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"><br /></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഉണര്ന്നിരിക്കുമ്പോള് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">നിന്റെ സ്വരത്തിനായി കാത്തിരിക്കാറുണ്ട്. </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">കണ്ണടച്ച് ഉറക്കത്തിലേക്ക് കടക്കുമ്പോള് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">സ്വപ്നത്തിനും മുമ്പ് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">അതേ സ്വരം വിളിച്ചുണര്ത്തുന്നു. </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഉണരുമ്പോള് വീണ്ടും കാത്തിരിപ്പ്. </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ജനാലക്ക് പുറത്ത് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">കൊത്തുകൂടുന്ന മൈനകളെപ്പോലെ,</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ബാല്ക്കണിയില് പ്രാവുകളെ </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഭയന്ന് ഒതുങ്ങിക്കൂടി </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">പൂവിടാന് മറന്നുപോയ മുല്ലയെപ്പോലെ, </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ശബ്ദങ്ങളെ സ്വപ്നം കാണുന്നവനും </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഉറക്കത്തില് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">കലഹിക്കുകയും പുഷ്പിക്കുകയും </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ചെയ്യുന്നുണ്ടാവണം. </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഉയിര്പ്പിന്റെ മൂന്നാം ദിവസത്തെക്കുറിച്ച് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">പറയാന് ബാക്കിവച്ചിരിക്കുന്ന </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">പുസ്തകങ്ങളിലൊന്നില് നിന്നുവേണം </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">നിന്റെ സ്വരത്തിലെ റിംഗ്ടോണ് </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">വായിച്ചെടുക്കാന്. </span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">വിരഹദംശനം ഏറ്റവന്</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal; font-size: 15.8333px; "><strong><div style="display: inline !important; "><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px; font-size: 10.8333px; ">ഇരുമ്പുപല്ലുകളുള്ള</span></span></div></strong></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal; font-size: 15.8333px; "><strong><div style="display: inline !important; "><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px; font-size: 10.8333px; ">സര്പ്പത്തെ പേടിക്കേണ്ടതില്ല.</span></span></div></strong></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">എന്നിട്ടും</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഒരു യാത്ര പറച്ചിലിനെപ്പോലും പേടിയാവുന്നു.</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഉറങ്ങുവാനും ഉണരുവാനും</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">സ്വപ്നം കാണുവാനും മാത്രമായി എനിക്കൊരു കൂടുവേണം.</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">കലഹത്തിന്റെയും ശാപവാക്കുകളുടെയും</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഋണപത്രങ്ങളുടെയും</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">നിഴലു കേറാത്ത.</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">ഒരു ഒറ്റമുറി.</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">അപ്പോഴും ഞാന് കേള്ക്കുന്നുണ്ടാവും</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">കാത്തിരിപ്പിന്റെ</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;">മുഷിപ്പില്ലാത്ത സ്വരങ്ങള്.</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"><br /></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"><br /></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"><br /></span></span></div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; "><br /></div></strong></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-20646816956717683582010-10-25T04:06:00.000+05:302010-10-25T04:07:12.787+05:30പിന്വിളി<div>ഉരുകിയൊലിക്കുമ്പോഴും</div><div>കഴിഞ്ഞുവോ കഴിഞ്ഞുവോയെന്ന്</div><div>ഇരുളിലേക്ക് </div><div>ഒളിഞ്ഞുനോക്കുന്നുണ്ട് മെഴുകുതിരി.</div><div>നിന്റെ സ്നേഹത്തിന്റെ നിഴലില് നിന്ന്</div><div>രാത്രിയുടെ മൃഗങ്ങളാരോ</div><div>മുരളി നില്ക്കുന്നുണ്ട് </div><div>അപ്പുറത്തെവിടെയോ.</div><div>ഹൃദയത്തില് പ്രണയത്തിന്റെ മൂര്ച്ച കൊണ്ടവന്</div><div>മുറിവില് നിന്നൊലിപ്പിച്ച</div><div>ഒരു തുള്ളി കണ്ണീരുമതിയായിരുന്നു</div><div>രാത്രിയെയാകെ നനച്ചെടുക്കാന്.</div><div>എന്നിട്ടും</div><div>എന്റെ പൊന്നുവെളിച്ചമേ</div><div>എന്തിനായിരുന്നു നീ ഇരുട്ടിന് </div><div>വഴികാട്ടിയായത്</div><div>വേനലിനെ കൈപിടിച്ച്</div><div>മനസ്സിന്റെ ആര്ദ്രതയിലേക്ക്</div><div>തെളിച്ചുകൊണ്ടുവന്നത്</div><div>എട്ടുകാലിവലയില്</div><div>മുഖം തടഞ്ഞവന്റെ</div><div>ആദ്യത്തെ പകച്ചുനില്ക്കല്</div><div>മാത്രമായിരുന്നോ</div><div>നീ പ്രണയം കൊണ്ട്</div><div>കണികാണിച്ചത്</div><div>അവസാനത്തെ ആളിക്കത്തല്</div><div>മാത്രം മതിയായിരുന്നു</div><div>എനിക്ക്...</div><div>അതുകഴിഞ്ഞാല്</div><div>ഞാന് ഇരുട്ടിലേക്ക് നടന്നിറങ്ങുമായിരുന്നു.</div><div>പിടിച്ചുനിര്ത്തുവാന് നീ്</div><div>അണഞ്ഞുതീരാറായ </div><div>വെറുമൊരു മെഴുതിരി മാത്രമല്ലെന്ന്</div><div>അറിഞ്ഞു തുടങ്ങുമ്പോള്,</div><div>ഒരു ഡിസംബര് രാത്രിയിലേക്ക്</div><div>ആലിപ്പഴമായി വീഴുന്നത്</div><div>ഏതുമനസ്സിന്റെ കുളിര്മ്മയാണ്</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-30070476083862956002010-10-24T02:04:00.000+05:302010-10-24T02:05:38.074+05:30ഒരു പൂവുകൊണ്ട് ഹൃദയത്തെ തൊടുന്നത്<div><div><br /></div><div>ഒരു കൈ നീട്ടി തൊടാനാഞ്ഞത്</div><div>പ്രണയത്തെയല്ല.</div><div>കുത്താനാഞ്ഞ</div><div>തേളിന്റെ വാലുപോലെ</div><div>മനസ്സ് </div><div>കുനിഞ്ഞുപോകുന്നത് </div><div>ഒരു പൂവിനെയും ഉമ്മവക്കാനുമല്ല.</div><div>മണ്ണിന്റെ മണമേറ്റുവാങ്ങി</div><div>എവിടെയോ ഒരു പൂവ്</div><div>എനിക്കായി </div><div>നിറങ്ങളുടെ വസന്തം തീര്ക്കുന്നുണ്ട്.</div><div>എങ്കിലും അല്ല,</div><div>പുഞ്ചിരിയുടെ ആദ്യത്തെ</div><div>കൊമ്പില് പൂക്കുന്നത് </div><div>നമുക്കിടയിലെ നിശബ്ദതയാണ്.</div><div>ചിലക്കാത്ത മൃതഘടികാരമേ,</div><div>ഒരു നിമിഷമെങ്കില് ഒരു നിമിഷം,</div><div>എന്റെ ഹൃദയമിടിപ്പുകളെ</div><div>പകര്ത്തിവക്കുക.</div><div>അവസാനത്തെ സമയക്കുറിപ്പുകളില്</div><div>എഴുതിവക്കട്ടെ,</div><div>പ്രണയത്തിന്റെ കയ്പ്പുതിന്നവന്റെ</div><div>നൊമ്പരങ്ങളെല്ലാം.</div><div>മണല്ക്കാട്ടിലെ</div><div>കല്ലുകൂട്ടില് ഒരാട്ടിടയന് </div><div>ആടുകളെയും കാത്തിരിക്കുന്നുണ്ടാവാം.</div><div>മണല് ഞെരിക്കുന്ന</div><div>കൂട്ടത്തിന്റെ കാലൊച്ചയില്</div><div>അവന്റെ വിടരുന്ന മനസ്സുപോലെ</div><div>ഞാനൊരു പനിനീര്പ്പൂവൊരുക്കിവക്കുന്നുണ്ട്.</div><div>വാക്കുകളുടെ ചൂടില് വാടിപ്പോകാത്ത</div><div>ഒരു ചുവന്ന പൂവ്.</div><div>അത് എന്റെ ഹൃദയത്തില് തൊടുന്നതുവരെയേയുള്ളൂ</div><div>നമ്മള് </div><div>മൗനത്തിന്റെ തടവുകാരാവുന്നത്.</div><div><br /></div></div><div><br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-20706603614521297632010-10-21T01:35:00.000+05:302010-10-21T01:36:27.241+05:30കുറെ പെണ്ണുങ്ങള്<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; color: rgb(51, 51, 51); line-height: 16px; "><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">വത്സല ചേച്ചിയുടെ എഴുത്തുപള്ളിക്കൂടം ഓർക്കുമ്പോ,</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">പഠിച്ച അക്ഷരങ്ങൾക്കുംപകുതിക്കു നിർത്തിയ അക്കങ്ങൾക്കും മുന്നേ</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ഷീജയെ ഓർമ്മ വരും</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">അഭിമാനത്തോടെ പങ്കിട്ട ചാന്തുപൊട്ടുകളുംഒന്നിച്ചുള്ള മഴകൊള്ളലും ഓർക്കും.</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">പഠിക്കാത്ത ഒന്നാം ക്ളാസ്സും പഠിച്ച രണ്ടാം ക്ളാസും</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">മനസ്സിലെത്തുന്നതിനും മുൻപേ ഓടിവരും,</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">സ്കൂൾ ഫസ്റ്റ് തട്ടിപ്പറിച്ചിട്ട് സ്കോളർഷിപ്പ് എനിക്ക് തന്നിട്ടുപോയ,</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ഗോപിസാറിൻറെ മോള് സീനയെ.</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">കുന്നിൻറെ മോളിലെ കാട്ടുപുറംയുപി സ്കൂളിനെക്കാൾഓർമ്മയുണ്ട് ,</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">സ്റ്റാഫ് റൂമിന്റെ ജനാലയിലൂടെ ഗിരിജടീച്ചറെ നോക്കി</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">സാറേ, ഈ കുട്ടി എന്നെ സിനിമാ നടിയെന്ന് വിളിച്ച്കളിയാക്കുന്നുവെന്ന് </p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">തിളങ്ങുന്ന കുപ്പായത്തിൽ നിന്ന് വിളിച്ചുപറഞ്ഞ</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">എം.എ. ലിജിയെ.</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">പത്താം ക്ളാസ്സിൽ മീനാട്ടേക്കുള്ള ബസ് പോകുമ്പോൾ</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ആശ എസ്.പി. സൈഡ് സീറ്റിലിരുന്ന്സമ്മാനിക്കുന്ന</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ചിരി നഷ്ടമാകാതിരിക്കാൻ</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">നഷ്ടമാക്കിക്കളഞ്ഞ ട്യൂഷൻ ക്ളാസുകളെ പിന്നെയൊന്നും ഓർത്തിട്ടില്ല.</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">പ്രീ ഡിഗ്രിക്ക് തലയിൽ കേറാതെ പോയ കണക്കുകൾ കൂട്ടിയും കുറച്ചും നോക്കിയില്ലെങ്കിലും</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ഓർത്തു വച്ചിട്ടുണ്ട് </p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ഇനി സിഗററ്റ് വലിച്ചാൽ മിണ്ടില്ലെന്ന് കരഞ്ഞു ചിരിച്ച</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">രാധാമണിയെ,</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">സഖാവ് കവിത ചൊല്ലിക്കോ, എന്നാലും പ്രസംഗിക്കല്ലേയെന്ന് </p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">കളിയാക്കി ജയിച്ച കവിത ബിഎസ്സിനെ.</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">നന്നായി, </p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ക്ളാസ്സ് മുറികളിൽ നിന്നും</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ജീവിതത്തിലേക്ക് ഇറങ്ങിനടന്നത്...</p><p style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; text-align: left; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; line-height: 1.5em; ">ഇല്ലെങ്കിൽ പിന്നെ പഠിച്ച പാഠങ്ങളൊന്നും ഓർത്തിരിക്കില്ലായിരുന്നു</p></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-81690881266139814382010-09-15T01:04:00.003+05:302010-09-15T01:32:13.848+05:30കവിതആദ്യത്തെ വരി എഴുതുമ്പോള്ത്തന്നെ<div>തീരുമാനിച്ചു</div><div>നീ തന്നെയാണ് എന്റെ കവിത.</div><div>എഴുതി മുഴുമിപ്പിക്കും മുന്പേ</div><div>ഒറ്റയടിക്ക് മായ്ച്ചുകളയുമ്പോള്</div><div>മനസ്സ് പറഞ്ഞു</div><div>കവിത വരണ്ടുപോയിരിക്കുന്നു.</div><div>മനസ്സില് കവിതയും പ്രണയവുമില്ലാത്ത</div><div>ജീവിതത്തെ എന്തുവിളിക്കുമെന്ന ചോദ്യത്തിന്</div><div>കവി പറഞ്ഞ മറുപടി</div><div>ഭ്രാന്തെന്നോ പ്രണയമെന്നോ</div><div>ആയിരുന്നിരിക്കണം.</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-36825367.post-21761017113146351192010-07-15T11:40:00.002+05:302010-07-15T11:43:18.496+05:30റിയൽ ലൈഫ്കലഹം, പ്രണയം, വിവാഹം<br />ഈ ക്രമത്തിലായിരുന്നു<br />സിനിമകളിലൊക്കെയും<br />കണ്ടുമടുത്തത്.<br />ഒരു ചേഞ്ചിന്<br />പ്രണയം, വിവാഹം, കലഹം<br />എന്നാക്കിമാറ്റി<br />ജീവിതത്തിൽ.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00111848942642318533noreply@blogger.com1